STOKKØYA
Dialog i tidig fas
Stokkøya är ett tydligt exempel på hur en bra plats att bo på är en bra plats att besöka. I nästan två decennier har modiga entreprenörer vidareutvecklat ett traditionellt kustsamhälle som är attraktivt för både invånare och besökare. Nu leder de vägen i att utnyttja grå mark.
Om piloten
Under de senaste 20 åren har Stokkøya förvandlats från ett samhälle som hotas av förflyttning till ett attraktivt resmål som lockar både internationella gäster och semesterfirare. En viktig förutsättning för utvecklingen har varit att skapa arbetstillfällen, bostäder och bostad för ett ökat antal permanenta invånare.
Fritidshusområdet på ön kännetecknas av låg markanvändning, där semesterhusen är anpassade till terrängen genom arkitektur och alternativ infrastruktur – och inte tvärtom. Nu är Stokkøya relevant för att visa hur man kan utnyttja gråmark. I ett stort område som lämnades kvar av en större vägutbyggnad planeras det för både bostäder och fritidshus.
I pilotprojektet användes Stokkøya som fallstudie och praktiskt ramverk för att testa hur nya verktyg för dialog och planering kan utvecklas. Pilotprojektet utgick från Stokkøya som plats, men hade ett bredare syfte. Vi vill utforska vilka frågor som bör ställas tidigt i planeringen av fritidshusområden.
En viktig utgångspunkt var att fritidshusutveckling påverkar många faktorer samtidigt. Det handlar om natur, markanvändning, lokalsamhällen, platskvaliteter och värdeskapande. Det handlar också om resursanvändning, energi, material och infrastruktur.
Stokkøya-pilotprojektet undersökte hur kommuner, byggherrar, företag och yrkesgrupper kan samarbeta tidigare och bättre i utvecklingen av fritidshusområden.
Relevans
Målet var att använda Stokkøya som ett bra fallstudie, och som en "backstage"-lösning för att testa vilka teman, frågor och dialogformer som kan inkluderas i en digital verktygslåda för mer natur- och socialt anpassad fritidshusutveckling.
Pilotprojektet baserades på tre huvudfrågor:
Hur kan fritidshusutveckling ta större hänsyn till naturen?
Hur kan den ta större hänsyn till lokalsamhället?
Hur kan resurser behållas i kretsloppet längre?
Deltagarna arbetade med dessa frågor längs tre utvecklingsnivåer: Nuvarande praxis, hållbarhet och regenerativ utveckling. På så sätt användes workshopen för att testa hur dialog kan bidra till att höja kompetens, ambition och gemensam förståelse i ett utvecklingsprojekt.
Processen
I november 2023 bjöd SOURCE in intressenter från Åfjord och Osen kommuner till ett professionellt möte på Stokkøya. Deltagarna kom från kommunen, näringslivet och kunskapssamhället.
Sammankomsten använde både den tidigare utvecklingen av platsen och de pågående planerna för nya bostads- och rekreationsområden som ramverk för inspektion, diskussioner och en workshop. Detta gav deltagarna en konkret utgångspunkt för att utforska hur tvärvetenskapligt samarbete kan bidra till mer hållbara och regenerativa lösningar.
I workshopen placerades deltagarna i grupper med olika discipliner och bakgrunder. Målet med sessionen var att avslöja eventuella hinder och utmaningar som finns när man börjar planera ett område för utveckling. Hur lätt eller svårt är det att utveckla planer, idéer och lösningar – mer hållbara än den "vanliga", klassiska metoden? Och hur svårt är det att ta ett utvecklingsprojekt bortom hållbarhet och till den regenerativa nivån?
Resultat
Workshopen gav en konkret grund för vidareutveckling av SOURCEs digitala verktygslåda. Deltagarna identifierade teman och frågor som kan användas i tidig dialog mellan kommuner, byggherrar, yrkesgrupper och berörda aktörer.
Ett viktigt resultat var att dialogen måste vara strukturerad. När ett fritidshusområde planeras möts många aktörer med olika expertis, roller och intressen. Utan ett tydligt ramverk kan samtalet lätt bli fragmenterat. Ett dialogverktyg kan hjälpa aktörerna att inte bara prata med varandra, utan med varandra.
Workshopen klargjorde också att utveckling av fritidshus måste beaktas utifrån flera teman. Natur, lokalsamhällen och resursanvändning kan inte behandlas som separata frågor. Markanvändning, biologisk mångfald, lokalt värdeskapande, bostadsmångfald, energi, infrastruktur, återanvändning och delningsekonomi är sammankopplade.
För SOURCE var Stokkøya-pilotprojektet därför viktigt som ett metodtest. Det visade vilka frågor som är relevanta i den tidiga fasen, och hur frågorna kan användas för att öppna upp en bredare och mer ambitiös diskussion om fritidshusutveckling.
En viktig input från workshopen var: "Nu har vi precis insett att det är klokt att bli hållbara. Sedan säger du att vi också måste vara regenerativa. Det är inte så lätt för en liten aktör att behöva hantera den här omställningen."
Citatet visar en viktig lärdom från pilotprojektet. För att lyckas med omstrukturering är det viktigt att göra nya koncept, krav och arbetsmetoder begripliga och tillämpbara för de aktörer som ska använda dem i praktiken.
Bildet viser det grå arealet på Stokkøya hvor det er planlagt for både boliger og fritidsboliger. Foto: Next Hero
Jan Perry Lund fra Grønn Fritid utvikler av hyttefeltet på Stokkøya. Lund forteller om sine erfaringer og ambisjoner. Foto: Next Hero
Eierene av Stokkøya Strandhotell og Strandbaren, samt utviklere av boligområdet Roar Svenning og Torild Langklopp bidrar aktivt på befaringen. Foto: Next Hero
Morten Tor Gjerde (NTNU) og Karin Johansson (MIUN) presenterer sitt arbeid innen ressursbruk på Stokkøya. Foto: Next Hero
Hva har skjedd siden SOURCE besøkte Stokkøya?
Stokkøya Utvikling besluttet å ikke gå videre med planene for det grå området der det var planlagt boliger i kombinasjon med næring og tjenesteyting. Samtidig har initiativtakerne valgt å gi stafettpinnen videre til nye aktører, og både Bygdeboksen og et 12 mål stor utviklingseiendom ved sjøen er lagt ut for salg. På 20 år har Stokkøya gått fra å være et sted preget av fraflytting til et attraktivt sted for fastboende, fritidsbeboere og besøkende, og står fortsatt som et viktig eksempel på eksperimentell og innovativ stedsutvikling. Det skulle også vise seg å være krevende å selge de planlagte fritidsboligene i Bygdagrenda, noe som sannsynligvis kan tilskrives den generelle nedgangen i det norske hyttemarkedet. Bygdagrenda er likevel ferdig regulert med opparbeidet infrastruktur og åtte byggesøkte, miljøvennlige hytter, hvorav to allerede er bygd og solgt.
Stokkøya reiser et spørsmål som er relevant langt utover kysten av Trøndelag: Hvordan kan vi tenke revitalisering av lokalsamfunn og verdiskaping i distriktskommuner på nye måter, og hvordan kan erfaringene fra Stokkøya inspirere lignende initiativ andre steder?