Markanvändning
Använd handlingshierarkin som en arbetsmodell
Åtgärdshierarkin är en välkänd modell inom miljöarbete och utvecklingsprojekt. I den här guiden används modellen som ett praktiskt verktyg för en mer naturvänlig markanvändning vid fritidshusutveckling.
Åtgärdshierarkin kan användas som en enkel arbetsmodell för både näringslivsaktörer och kommunen. Modellen visar i vilken ordning utvecklingsåtgärder bör beaktas:
Undvika
Begränsa
Återställa
Kompensera
Figur: Handlingshierarkin.
Det viktigaste är att undvika nya ingrepp i intakt och sårbar natur. Om ingrepp inte kan undvikas måste de begränsas genom god planering och noggrant genomförande. Tillfälliga ingrepp bör återställas. Kompensation bör endast övervägas när det inte är möjligt att undvika, begränsa eller återställa naturingrepp i tillräcklig utsträckning.
För kommuner kan handlingshierarkin användas i planeringsarbete, plangranskning, bedömning av markreserver och dialog med byggherrar. För byggherrar och lokala företag kan modellen användas i tidig projektutveckling, reglering, design, byggfas och drift.
1. Undvik
Det första och viktigaste steget är att undvika att störa naturen. Detta gäller särskilt när det gäller platsen.
Kommuner och byggherrar bör överväga om nya fritidshus kan placeras i redan bebyggda eller skadade områden, snarare än att öppna upp nya naturområden. Detta kan också innebära att man granskar befintliga planer och överväger om vissa områden bör tas bort eller ändras.
Landskapsarkitektur kan vara ett viktigt verktyg. Många kommuner har stora markreserver för fritidshus. Om dessa ligger i intakt eller sårbar natur kan vidare utveckling resultera i betydande förlust av natur.
Kartläggning av gråzoner bör ingå i detta arbete. Gråzoner kan vara tidigare soptippar, gamla byggarbetsplatser, övergivna industriområden eller andra hårt påverkade områden. Sådana områden kan i vissa fall vara bättre lämpade för utveckling än orörd natur.
Arbetsfrågor:
Finns det alternativ till att bygga i orörd natur?
Kan behovet lösas genom förtätning eller bättre utnyttjande av befintliga ytor?
Finns det gråzoner eller nedbrutna områden som kan bedömas?
Är naturvärden och sårbarhet tillräckligt väl kartlagda?
Bör befintliga planer ses över innan nya områden öppnas?
2. Gräns
När platsen har bestämts måste ingripanden begränsas.
God planering kan minska miljöskador. Det kan också vara billigare än att reparera skador i efterhand. Miljöhänsyn bör därför vara en röd tråd genom hela projektet, från detaljplanering och design till byggfas och färdig yta.
I praktiken innebär detta att begränsa markanvändningen under byggfasen, kontrollera maskinanvändningen, tydligt markera byggområden och se till att vegetation, jord, vattendrag, stenar och träd inte påverkas.
Matjord är en viktig resurs. Jord- och vegetationstäcke som måste tas bort bör tillfälligt lagras och återanvändas i området. Lokal jord, ljung, buskar och vegetationstorv kan bidra till snabbare återvegetering och bättre ekologiska resultat.
Utbildning av beställare och entreprenör är också viktigt. NINA kan erbjuda en "Grön Kurs", där ekologisk kunskap och praktisk byggerfarenhet kombineras.
Arbetsfrågor:
Hur kan byggområdet tydligt avgränsas?
Vilka träd, bäckar, stenar och vegetationsområden bör bevaras?
Hur ska matjord avlägsnas, lagras och återanvändas?
Hur kan tunga maskiner hållas borta från sårbara områden?
Har entreprenören och byggherren tillräcklig kunskap om miljöaspekter?
3. Återställ
Vissa ingrepp sker under byggfasen. Dessa kan inkludera riggområden, tillfälliga tillfartsvägar, bulklagring eller vägbanor.
Sådana ingrepp bör återställas innan byggfasen avslutas. Detta kräver att återställningen planeras från början. Matjord måste bevaras. Terrängen måste omformas. Vegetation måste återställas där det är möjligt.
Restaurering kan också vara aktuellt i äldre fritidshusområden. Det kan innebära att ta bort eller lägga om stigar, smalna av breda genomfartsleder, stänga parallella stigar eller reparera slitage.
Restaurering kan aldrig ersätta orörd natur. Dess viktigaste roll är att förbättra områden som redan har skadats och minska de bestående effekterna av ingrepp som redan har gjorts.
Arbetsfrågor:
Vilka tillfälliga ingrepp kommer att ske under byggfasen?
Hur kommer riggområden och byggvägar att återställas?
Förvaras de bästa materialen så att de kan användas vid restaureringen?
Finns det några gamla ingrepp eller slitage som kan repareras?
Hur kommer trafiken att hanteras efter att restaureringen är klar?
4. Kompensera
Kompensation är det sista steget i åtgärdshierarkin. Den bör endast övervägas när det inte är möjligt att i tillräcklig utsträckning undvika, begränsa eller återställa miljöpåverkan.
Kompensation innebär att förlusten av naturvärden ersätts genom förbättring, restaurering eller skydd av naturen på andra ställen. Målet är att minska den totala belastningen på naturen.
I Norge är naturersättning fortfarande under utveckling som instrument. Det finns ett behov av tydligare rättsliga ramverk, metoder och standarder för hur sådana åtgärder ska genomföras och följas upp. Därför bör ersättning inte användas som en enkel lösning för att legitimera nya ingrepp i naturen.
Vid fritidshusutveckling kan kompensationsåtgärder till exempel innefatta restaurering av myrar och våtmarker, borttagande av gamla tekniska ingrepp eller förstärkning av ekologiska samband i landskapet.
Arbetsfrågor:
Har alla alternativ för undvikande, mildrande åtgärder och återställning övervägts först?
Vilka naturvärden går förlorade?
Kan förlusten dokumenteras genom naturresursbokföring eller annan kartläggning?
Var kan kompensationsåtgärder ha störst ekologisk effekt?
Hur bör åtgärderna följas upp över tid?
Besökarhantering
Fritidshusbyggandet påverkar även områdena kring själva byggandet. Fler fritidshus leder ofta till mer trafik på stigar, skidbackar, vägar, parkeringsplatser och utfartsplatser.
Därför bör besökshantering vara en del av arbetet med markanvändning.
God besökshantering handlar om att ge användarna goda upplevelser samtidigt som sårbara naturområden, djurliv och lokala brukarintressen skyddas. Detta kan innebära att man kanaliserar trafiken, förstärker befintliga stigar, undviker utveckling i sårbara områden och planerar utomhusinfrastruktur innan nya fritidshusområden etableras.
Arbetsfrågor:
Vart kommer trafiken från fritidshusområdet att gå?
Vilka stigar, leder och utgångsområden kommer att användas mer?
Finns det sårbar natur eller djurliv som bör skyddas?
Kan trafiken kanaliseras till områden som klarar mer användning?
Kan befintliga stigar och leder förstärkas innan nya anläggs?
Hur påverkas lokala användningar, jordbruk, jakt och betesintressen?
Behövs det en besöksstrategi eller en heltäckande plan för utomhusinfrastruktur?
Hur ska trafik och slitage övervakas över tid?
Checklista för kommuner och byggherrar
För kommuner
Har vi någon överblick över markreserven för fritidshus?
Vet vi vilka områden som är intakta eller sårbara?
Har vi kartlagt gråzoner och annan skadad natur?
Bör befintliga planer ses över genom plangranskning?
Har vi kunskap om naturvärden, ekologiskt tillstånd och sårbarhet?
Används naturresursredovisning eller markredovisning som en del av beslutsunderlaget?
Är besökshantering kopplad till utveckling av fritidshus?
För företag
Kartläggs naturvärden och sårbarhet tillräckligt tidigt?
Kan projektet placeras i ett redan drabbat område?
Kan markintrång, vägar och parkeringsplatser minskas?
Hur ska jord, vegetation och vattendrag tas om hand?
Är byggområdet tydligt avgränsat?
Har entreprenören och kunden en gemensam förståelse för miljöaspekter?
Hur ska tillfälliga ingrepp återställas efteråt?