Ämnet i praktiken

I praktiken innebär detta att naturtillståndet måste vara grunden för utvecklingen.

I intakta ekosystem kan byggande få stora negativa konsekvenser. I sådana områden bör man gå mycket försiktigt fram, och helst undvika bebyggelse. Om något ändå övervägs bör platsen placeras nära befintlig bebyggelse, och hela byggprocessen måste ha strikta krav på riggning, transporter och fotavtryck. Åtgärder kan innefatta användning av material från platsen, minimalt byggnadsfotavtryck, begränsade tunga transporter, parkering på befintliga parkeringsplatser och gröna tak och väggar som återskapar en del av den vegetation som går förlorad.

I något utvecklade områden handlar det om att kombinera utveckling med förbättring av naturbasen. Här kan naturbaserade lösningar användas för att reparera eller stärka ekologiska funktioner, samtidigt som området tas i bruk. Exempel är återställande av naturen, konstgjorda våtmarker som renar avloppsvatten, restaurering av vägdiken och etablering av gemensamma parkeringsanläggningar för att minska spridda ingrepp.

I skadade områden kan utveckling i vissa fall vara mer lämplig, särskilt när området redan är skadat, ligger nära infrastruktur och samtidigt har potential för restaurering. Ett grustak är ett exempel på ett skadat område där det kan vara bättre att utveckla än att bygga i orörd natur, förutsatt att projektet bidrar till att reparera terrängen, återuppbygga vegetation och förbättra de ekologiska förhållandena.

En viktig princip är att börja med platsen, inte byggnaden. Terräng, vegetation, vattendrag, erosionsrisker och befintliga naturtillgångar måste förstås innan lösningen ritas ut. Naturbaserade lösningar fungerar bäst när de är en del av planeringen från början, inte något som läggs till i slutet.

En annan viktig princip är resurshushållning. Det innebär att använda utrymme, material, energi och tekniska lösningar mer nyktert och målinriktat. Ett sådant tillvägagångssätt kan minska belastningen på naturen och klimatet samtidigt som det ger lägre energianvändning och underhållskostnader över tid.

Testning i pilotprojekt och fallstudier

Naturbaserade lösningar fungerar ofta bäst när flera aspekter beaktas samtidigt. Goda exempel visar att vattenhantering, biologisk mångfald, rekreation och platskvalitet kan stärkas i samma projekt.

I Broparken i Vallastaden utvecklades ett tekniskt dagvattensystem som ett attraktivt stadsrum, med en bäck, ängar och träd som både stödjer biologisk mångfald och ger människor en bra plats att bo på.

I Hovinbekken i Oslo visas hur översvämnings- och klimatåtgärder kan kombineras med rekreation, ökad biologisk mångfald, bättre vattenkvalitet och en stärkt närmiljö.

I Dagvattendammen vid Exercisfältet i Uppsala kombinerades vattenrening, översvämningsskydd och biologisk mångfald med ett attraktivt område för rekreation och aktivitet.

I Tinnerö är byggnaden utformad som en informationspunkt, mötesplats och livsmiljö, med fasadlösningar som fungerar även för arter som insekter, fåglar och fladdermöss.

Tillsammans visar dessa exempel att naturbaserade lösningar inte behöver vara ett tillägg till projektet. När natur, vatten, landskap och användning planeras tillsammans från början kan resultatet bli både mer robust, mer attraktivt och mer värdefullt över tid.

Användbara databaser (norska)

  • Naturen i Norge (NiN) är samhällets gemensamma verktygslåda för att beskriva naturen på ett jämförbart sätt. Ett gemensamt konceptuellt ramverk för naturlig variation i alla skalor som kan anpassas för många ändamål.

  • Artkartor visar observationer av arter i naturen, inklusive hotade och främmande arter. Användbara för att ta reda på om det finns sårbara arter på eller nära fastigheten.

  • I Naturbase hittar du kartlagd information om natur och friluftsliv samt naturens användning för olika ändamål . Här hittar du kartor över skyddade områden, livsmiljöer, friluftsområden och kulturmiljöer. Användbart för att kontrollera om tomten ligger i eller nära skyddad natur eller viktiga naturområden.

  • Vann-Nett visar vattenkvalitet, vattendrag, åtgärder i vattenområden. Användbart för att kontrollera om tomten ligger vid vatten eller i ett avrinningsområde.